Idag är en sån där skitdag. Jag är trött. Kroniskt trött. Ja det känns så. Senaste dagarna har varit ett töcken. Elliot har två nya tänder på G och det medför massa gnäll - dygnet runt!

Han vill inte äta för det kliar i munnen, så han gnäller för att han är hungrig.

Och så gnäller han för att tänderna i munnen kliar och gör ont.

Och så gnäller han för att han är trött men inte kan sova.

Och så gnäller han för att han är förkyld.

Stackars krake.

Stackars mamma.

Otroligt frustrerande när han bara gnäller. Om jag ändå var utvilad hade jag kunnat ta det. Men när dagen börjar med en kombination av sprängande huvudvärk och hans gnäll, så är det inte ljuv musik som klingar i öronen. Sen är det det där kånkandet. Jag orkar inte gå runt och bära på honom en hel dag. Han väger faktiskt närmare 9 kilo denna lilla gosse. Och jag är inte en Arnold Schwarzenegger. Jag har smala, tunna, lite smått gäddhäng, pingelarmar. Att gå och bära 9 kilo på en sån arm en hel dag, är inte tortyr, det är beyond tortyr, samtidigt som, läs vidare, jag ska fixa frukost och lunch till storasyster, till honom, (de äter ju inte samma saker så det är dubbelt jobb varenda gång) duka, duka av, tvätta haklappen, ta fram dagens middag ur frysen, torka av, städa, bädda, tvätta etc etc. Och så om från början igen. Mellis till storasyster, till honom, (de äter ju inte samma saker så det är dubbelt jobb varenda gång) duka, duka av, tvätta haklappen, förbereda dagens middag, torka av, städa, bädda, tvätta etc etc. Med en 9 kilos Elliot på ena armen. Och det spelar ingen roll om det precis är storstädat här hemma. Det finns alltid en tvätt att tvätta, en garderob att sortera. Ett rum att dammtorka. Det tar aldrig slut. Det är the never ending story.

Och det som är mest påfrestande av allt, det är att ha den där lilla stressklockan som tickar varje sekund som jag sätter mig ner. Den sitter insatt mellan mina bröst på bröstkorgen och för varje sekund som jag inte gör någonting så tickar den allt högre och högre. Sitter jag ner en halvtimme och tittar på film med Julie, då tickar klockan så högt efteråt så ända sättet att få den att sluta, är att jobba ännu snabbare och ännu bättre för att kompensera den tiden som jag suttit ner. Och då är det bara utöver det vardagliga arbetet som att fylla diskmaskinen, ta ut ur diskmaskinen, dammsuga, torka, torka, torka, torka ALLT som barnen kladdar ner. Byta blöja, plocka leksaker, byta blöja igen, leta nappen, vart är nappen, nappeeeen! När klockan är sådär runt 15 på eftermiddagen är mitt tålamod, psyke och framförallt min ork nergrävt, långt, långt borta i någons grönsaksland i ett avlägset land. Typ Vietnam.

Julie kommer att vara totalt speedad. Springa fram och  tillbaka. Hoppa i soffan. Elliot kommer gnälla, skrika, vägra sova trots att han är jättetrött. Jag kommer stå med vagnen i ena handen och frenetiskt köra den fram och tillbaka, fram och tillbaka samtidigt som jag ber Julie, snälla kan du inte lugna ner dig, lugna ner dig lite. Kan du inte gå ut en stund? Gå in på ditt rum och sitta och rita en stund. Se en film. Lek med lera.

Elliot skriker. Kravlar runt i vagnen. Vänder på sig. Jag lägger tillbaka honom rätt igen. In med nappen, kaninen på bröstet. Drar vagnen fram och tillbaks, fram och tillbaks. Julie speedar på. Fram och tillbaks, fram och tillbaks. Det viner om henne när hon springer förbi. Jag räknar varje minut. Varje minut fram till kl sex när Joel ska komma hem. 180 minuter, 179 minuter, 178 minuter, 177 minuter, 176 minuter. Ringer. Hej, hur går det? Försöker låta glad. När tror du att du kan komma hem idag? Elliot somnar. Andas ut. Jag tar ett djupt andetag. Puh! Skönt. Kort paus.

Nästa moment. Dags och börja med middagen. Helst ska den vara klar lagom tills Joel kommer hem. Maten är givetvis lagad från grunden. Skippa halvfabrikat. Äta nyttigt. Rivna morötter, palsternackor, grönsaker och rotfrukter. Står och trallar i köket. Barnen sitter och ler exemplariskt vid köksbodet. Inget gnäll, inget tjat och framförallt inget kladd. Varesig på bordet, stolen eller golvet. Längs med skåpluckorna och köksskåpen.

Hör hur nycklarna sätts i låset och hur Joel kommer hem. Då står jag och tar emot honom med en passionerad kyss, välsminkad och rosendoftande i en sval, halft genomskinlig klänning och ler mitt colgate leende. Serverar middagen på tallrikar med silverkant. Fråga hur hans dag har varit. Min har nämligen varit alldeles alldeles underbar älskling!

Jag har träffat vänner. Fikat. Shoppat. Känner mig utvilad och fräsch. Solbränd. Hann med ett pass på gymmet. Var ute och sprang med hunden. Snackade lite skit hos frisören. Drack en kopp te hos nagelterapeuten.

Det märks att jag har vaknat på rätt sida idag? Det framkallar nämligen den där charmiga sidan av mig.

Det kallas sömnbrist. En av få saker man faktiskt inte kan köpa för pengar.

Mamma älskar mig no metter what ändå.

Testa följande först...

1.
Kvinnor: För att förbereda dig för moderskapet - ta på dig en morgonrock och knyt fast en säck bönor på magen. Låt den sitta kvar i nio månader. Efter nio månader tar du ut tio procent av bönorna.

Män: För att förbereda dig för faderskapet - gå till apoteket, töm innehållet i din plånbok på disken och uppmana personen i kassan att ta för sig. Fortsätt sedan till Ica Maxi och ordna så att din lön hädanefter betalas ut direkt till dess huvudkontor.

2.
Ta reda på hur nätterna kommer att bli. Mellan fem och tio på kvällen går du runt i vardagsrummet med en blöt påse som väger mellan fyra och sex kilo. Klockan tio lägger du ner påsen, ställer klockan på 24 och går och lägger dig.

Gå upp klockan tolv på natten och gå runt I vardagsrummet med påsen till klockan 01. Ställ klockan på 03.

Gå och lägg dig kvart i. Gå upp när väckarklockan ringer klockan 03, en kvart senare. Gå omkring och vagga, sjung, nynna i mörkret fram till klockan 04 på morgonen. Ställ klockan på 05.00 Gå upp. Laga frukost. Håll på med detta i fem år. Se glad ut.

3.
Gröp ur en melon och gör ett litet hål i sidan på den, ungefär en golfbolls storlek. Häng sedan melonen i ett snöre, fäst i taket och låt den svänga från sida till sida. Ta en sked uppblötta frukostflingor och försök sedan mata den svängande melonen. Fortsätt tills hälften av flingorna är slut. Tippa ner resten i knät. Som förberedelse för lite större barn smetar du kaviar i soffan och sylt på gardinerna. Göm en fiskpinne bakom stereon och låt den ligga där ett par månader.

4.
För att öva dig på att klä på småbarn kan du börja med att köpa en bläckfisk och en nätkasse. Försök lägga ner bläckfisken i nätkassen så att inga av armarna sticker ut. Tillåten tid för detta: hela morgonen.

5.
Glöm sportbilen. Köp en Volvo. Tro dock inte att du kan ställa den fläckfri och glänsande på garageuppfarten. Köp en chokladglass och lägg den i handskfacket. Låt den ligga. Tryck in smågodis i bandspelaren. Smula sönder ett storpack chokladkex i baksätet. Dra en kratta längs bilens båda sidor.

6.
Ett mycket gott råd är att upprepa allting du säger minst fem gånger.

Och sedan ytterligare fem gånger till.

7.
Innan du slutligen bestämmer dig för att skaffa barn ska du söka upp ett par som redan är föräldrar och kritisera deras uppfostringsmetoder och brist på tålamod. Ge dem goda råd om hur barnens sovvanor, potträning, bordsskick och beteende i stort kan förbättras. Passa på att riktigt njuta - för sista gången i ditt liv sitter du inne med alla svaren.

Idag blir det sista sakerna som påminner om vår och sommar som kommer att städas undan. Jag har redan tagit ner våra rosa gardiner i vardagsrummet och bytt ut dem mot mörk lila. Det gjorde jag redan för några veckor sedan. Och så bytte jag ut mina rosa orkideér till mörka, burrigt gröna ardenia stammar. I köket hänger pressade löv jag och Julie var ute och plockade för några veckor sedan. 

Dagens uppgift är att rensa ur garderoben i hallen.

Alla vårjackor ska plockas ut, sorteras och tas ned i källaren. Likaså balkongsakerna, krukorna och balkongmattan. Sommarsakerna så som badringar, hink och spade. Julies cykel ska tas ner i källaren. Upp ifrån källaren ska dunjackorna, overallerna och stjärtlapparna.

Annars snurrar Kents nya platta ´Röd´ här hemma för fullt. Den är bra.

Har dock bara hunnit lyssna igenom den en gång, så låtarna har ännu inte fått någon rättvisa.

Julie är hemma från dagis med mig och Elliot idag.

Hon sjunger med i musiken och leker med Elliots leksaker.

I sin egen värld. Härligt.

Lika som bär. Pappa och Julie provsmakar glassar på Max.

Elliot nöjer sig med vatten.

Nu har jag precis gjort DET! Bokat en tandläkartid. 20e november kl 8.30.

Jag kan tillägga till alla er som inte vet. Jag har tandläkarskräck! Och jag har det på RIKTIGT!

När jag var yngre fick mamma åka med mig till en specialist tandläkarklinik inne i stan för barn med tandläkarskräck. Där var de jättepedagogiska och tog lååång tid på sig. Jag var ändå lika rädd, och bad alltid om att få bli nersövd. En önskan som aldrig slog in.

När jag är hos tandläkaren bokstavligt talat ligger jag stel som en pinne i tandläkarstolen. Jag som är så tuff och kaxig annars blir en liten mespropp som ligger och nästintill grinar. Det ända som hörs ifrån mig är ett evigt aj, aj, aj, aj, aj ifrån min fullproppade av slangar mun. Tårarna rinner ner längs kinderna och synen blir suddig. Varför får jag inte ta med mig mamma längre?

Varje gång jag har varit hos tandläkaren bestämmer jag mig alltid för att bli pedantiskt nogrann med mina tänder. Jag ska börja använda tandtråd, morgon och kväll! Käka flourtabletter. Skölja munnen med flourskölj. Inte äta godis. Alltid tugga tuggummi efter måltid. Inte småäta. Jag ska med andra ord aldrig behöva besöka tandläkaren igen!!! Tyvärr ebbar den där energin oftast ut efter några veckor och tandtråden blir använd någon enstaka gång då och då när jag tycker att tänderna behöver lite ny polish.

Tydligen var det väldigt lääängesedan jag var hos tandläkaren sist, säger hon i den andra telefonluren. 2005.

Jaaaa, svarar jag. Det finns en anledning till det. Svaret är att jag nämligen har stoppat alla tandläkarbesök i en svart liten ask, svart som döden by the way, och kastat in den längst bak i garderoben.

Mmm, det är ju väldigt viktigt att sköta sina tänder, fortsätter hon i andra luren. Vi får hoppas att du inte har några hål så vi blir tvugna att använda borren!! Men var inte orolig du, alla våra tandläkare är sååå duktiga och försiktga.

Att vi gröper runt i munnen på dig med plasthandskar som luktar skit kan du ju stå ut med. Och den där taggmojängen som folk tycker är så obehaglig, den har vi bytt ut till en ännu större, så den ska vara ännu mer effektiv. Det är ingen fara. Oroa dig inte du. Tänk inte på att vi skinnar dig på dina pengar. Det viktigaste är ju ändå att du behåller dina tänder så friska som möjligt! Det är värt mycket mer än den där skidsemetern du och din familj hade hoppats åka på. 20e november kl 8.30 Du är så välkommen så.

Tack du söta! Nu känns allting genast mycket bättre. Gud vad jag längtar!

Jag längtar så jag spricker!

Jag har hittat så himla snygga klänningar på en sajt på nätet!!!

Jag är helt stissig. De är så himla mycket JAG!

Det började med att jag surfade runt efter balklänningar för att kolla utbudet inför Mireys bröllop.

Av en slump hamnade jag på en sajt med riktiga party klänningar. Jag måste bara ha, ha, ha. HAAAAAAAAAAAAA!

Jag har ju verkligen inga snygga klänningar längre när jag tänker efter.

De jag har är om inte utväxta så urtvättade! Jag som hade så himla många fina klänningar när jag träffade Joel.

Jag hade varit över till London och shoppat en massa ´Sex & the City´-klänningar

(-och väskor som matchade finfint) som jag sedan gled runt med på skyhöga klackar runt Stureplan.

Fråga. Vad hände? Svar. Jag fick barn ...och blev med ens lusfattig. Eller det var fel. För lusfattig, det var jag faktiskt redan innan! Skillnaden var bara att jag aldrig köpte någon mat, utan bara kläder och skor. Gällde att prioritera, tänkte jag, och så höll jag mig ju smal på köpet. Jättesmart! Två flugor i en smäll!

Men nu råkade jag ju som sagt, av en slump, det var ödet, surfa in på denna heliga mark. Och det kunde ju inte ha kommit mer lägligt, med tanke på att jag har en inplanerad fest om två veckor!

Så jag ska nog banne mig unna att beställa mig en klänning (eller två). Och fram tills dess att de dimper ner hos posten i Ica så blir det massa träning på gymmet, knäckebröd och sallader, så fittar jag alldeles säkert in i den alldeles utmärkt ;-)

Här är klänningarna jag är helt såld på:

Numero uno:

Numero dos:

o numero tres:

(Och här är ytterligare några fler av klänningarna jag jag skulle kunna döda för:)

Någon frivillig att donera pengar till min evigt ekande shopping kassa?

Nu sitter jag ute i mamma och Ulfs hus i Askholm. Vackert namn. 

Jag skriver pá Ulfs dator. Den ár Ungersk.

Jag och barnen åkte hit med Ulf igår förmiddagen. Joel kom på kvällen. Då hade jag lagat middag, tacos blev det. Enkelt och gott. Helt svart var det utomhus, och huset var kallt. Så vi började elda. Det doftar verkligen gott. Och är mysigt. Sen satt vi i soffan och värmde oss och åt lite gott.

Pappa och Julie eldar

Mysigt med brasa

Nu är det dag. Jag sitter inne i en fåtölj. Elliot ár galen (som vanligt). Han drar, rycker och ska smaka pá allt. Jag ár livrádd hela tiden. Det ligger smásaker őverallt hár. Mamma har prylar, blommor, ljusstarkar och vaser őverallt. Tidningarna river han sőnder. Gardinerna sitter han och rycker i. Han kryper ut i hallen, ligger och suger pá smutsiga skor. Stoppar torra lőv i munnen. Ligger och suger pá vedtrána vid brasan. Kákar blommor. Drar i sladdarna sá att lamporna trillar ner i huvudet pá honom. Drar ut alla glasunderlágg och Dvd filmer őver hela golvet.  Ritsch ratsch láter det titt som tátt nár han har fátt tag i nágon tidning eller nágot brev han river sőnder.

Elliot huliganar

Påkommen!

Julie ár ute och leker. Hon kőr sin skottkárra, plockar upp ápplen frán marken. Bár pá gamla plankor, krattar och donar. Hon ár helt rosa runt munnen. Hon har lánat mitt rosa lepsyl i smyg och smetat pá halva burken, minst. Sen nár jag konfronterade henne var hennes ursákt att hon trodde att det var mormors. Dá spelar det tydligen inte nágon roll?

Annars ár det trist váder. Det regnar och ár grátt. Jag var ute och krattade lite grann pá morgonen men det var inte det láttaste nár grásmattan ár báde láng och blőt. Nu drog Elliot by the way ut alla tidningar i tv-skápet.

Jag ger dármed upp.

Elliot har börjat vakna mitt  i natten och är superpigg. Det är verkligen jobbigt. Han tumlar runt i sängen, gnäller och rivs i ansiktet. Idag är jag verkligen trött. Jag hatar att inte känna mig utvilad när jag har barnen. Får så dåligt tålamod då, och är på rätt dåligt humör.

Igår kom Nadja och hennes söner förbi och hälsade på.

Det var som alltid lika trevligt :-)

Det är roligt och se hur Elliot och Colin reagerar på varandra.  Det skiljer bara en månad mellan dem. Nu har de blivit så pass stora att de ser och uppmärksammar varandra. Kryper ifatt och står på varsin sida av bord och bankar.

Det räckte med att jag och Nadja tittade bort för en minut så hittade jag busfröna vid diskmaskinen. Var bara tvungen att fota dem när de blev påkomna.

Elliot "Fan också hon kom på oss!"

Min träning går just nu åt pipsvängen. Har inte varit på gymmet på över en månad. Elliot har varit sjuk, jag har varit sjuk och nu är Elliot sjuk igen. Dessutom är han galet mammig och skulle aldrig gå med på att lämnas in i barnpassningen. Jag får ångest när jag tänker på min träning. Men Joel är förnuftig och säger att det här får jag räkna med när Elliot fortfarande är så liten. Snart har han gått igenom den mammiga fasen och jag kan börja lämna in honom i barnpassningen igen. Hoppas att han har rätt!

Om tio minuter ska jag springa ner till tvättstugan. Sorterade all tvätt imorse och känner verkligen att jag inte har någon lust! Sju tvättar blev det. Och dammsuga behöver jag också. Och torka alla ytor. Ush! Jag är trött, vill egentligen sova. Varför passade jag inte på att sova mer innan jag fick barn?

Elliot sitter och leker fint i sin lekhörna

Mammas hjärta!

Sitter här vid datorn och väntar på att makaronilådan jag har i ugnen ska bli klar. Njuter av vårt nya Spotify konto. Tack Paula! Lyssnar på Michael Jackon. Såklart. Just nu snurrar Can You Feel It.

Igår var jag och Josefine på Thriller Live på Cirkus! Vilken show. Det var så himla bra. Men det hade jag förväntat mig också. Det är svårt och misslyckas med något när det handlar om MJ.

Vi tog ett glas vitt innan showen och mötte upp Lisa och Sara som också skulle se showen, men hade platser någon annanstans. Jag och Josefine släppte loss helt på showen. Det hade Michael velat. Vi stod upp och dansade, skrek och vrålade. Vill folk runt omkring oss sitta och tråka, får de väl göra det. Vi partade loss. I pausen blev det ännu ett glas vitt.

Efter showen kände allihopa att vi ville gå vidare någonstans så jag, Josefine och Lisa åkte till Rich och satte oss där och tog ytterligare två glas vitt. Vid 24-tiden tog Josfine en taxi hem och jag och Lisa hamnade på Eken i Slussen och tog ett glas rött. Sen hoppade vi på bussen och åkte hem.

Idag har jag varit trött och illamående. Med andra ord har jag mått som jag har förtjänat. Jag passade på att sova samtidigt som Elliot på hans morgonpass. Vid 11-tiden kom Paula förbi och jag gjorde en nagelförlängning med gele på henne. Blev jättefint, men är inte helt klart, jag måste fila till naglarna men hann inte, för skulle iväg och hämta Julie på dagis, så fixar det sista på henne imorgon.  Sätter in bild på hennes naglar sen.

Nä, nu ska jag kolla makaronilådan, den borde vara klar nu.